Tankeställare.

Man måste vara erfaren. Hela tiden. Annars fuckar man upp allt eller så fuckar allt upp en. Har man ingen livserfarenhet så är man tråkig. Har man ingen jobberfarenhet så får man inget jobb. Har man ingen erfarenhet av det motsatta könet så funkar ingenting. Och då står man där ensam med sina katter och pratar med sina pelagonier.

Jag är trasig. Min själ är som tygstycken. I strimlor. Jag behöver någon som kan sy ihop mig. Nålen har du i din hand. Nu behöver vi bara hitta tråden. Och jag tror att den är vit.
Förutom det så har helgen varit fin. Och den började redan i torsdags. Jag och Pernilla levde i 60-talet för en stund. Resten av veckan spenderade jag med Magnus. Den mannen mår jag bra av. Men efter varje möte och det är dags att åka hem, så bubblar tankarna mer än någonsin. Och jag borde bara ta ett piller som får bort allt ur min tanke och ut genom min mun. Är trött och rädd. Jag har en stor spärr innanför läpparna. Jag har så många spärrar. Och jag är rädd för spärrarna. Jag är rädd för mörker, ormar, migsjälv, kärlek, tala, visa känslor, vara god. Jag är rädd för allt.