Du fattas.

Jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag saknar dig.
Åh vad jag hatar att sakna dig. Men ÅH vad jag ändå älskar det på nåt sätt.. Jag ler, jag ler inte. Tänker på dig mer och mer för var dag som går. Varför?! Om jag bara kunde få veta. Är det så som mitt årshoroskop säger? Än så länge har det varit sanning. Kanske att det fortsätter samma väg? På nåt vis så hoppas jag det.

Jag tänkte på den gången då jag låg i mitt badkar fyllt till kanten. Då du ringer efter 4 gången under 40 minuter. Försöker få mig att inse, att den hemska natten innan bara var bullshit. Du övertalade mig till slut. Tänker på hur du innan jag hamnade i badkaret, desperat försökte få min förlåtelse. Hur du ringde var 10.e minut. Hur du fick panik en minut efter att du skickat ditt sms och jag inte hunnit läsa det. Hur du ringde upp och frågade om jag läst smset. Nej, jag hinner inte.

Tänker på ett samtal i en loftsäng. Där skämten överdrivs till maximalt. Hur man skrattar. Och ligger inlindad i ett varmt täcke. Tätt intill.

Så jag ber till solsystemet och stjärnorna. Låt er tro på 2010 bli en sanning. Eller åtminstone ge mig en liten bit av kakan. En liten åtminstone.
I höst skulle det ske. Man får hoppas på det bästa. Så som man alltid gör.