Höst. Kyla. Då vill själen gosa, mysa. Vintern var kall. Men då hade jag en varm famn att tröstas i. Även om den egentligen var kall på insidan. Men det var i nutiden. Och då tänker man inte. Man tänker inte alls.
Jag vill ha en ny famn. Den får gärna vara bekant. Det gör inget. Inget spelar någon roll. Bara en famn..