Min första kärlek.
När jag började skolan, så var jag "kär" i min bästa kompis Tobias. Men sen blev vi retade av hans storebror, så då lekte vi aldrig mer efter det. Hjärtekross.
Min första "får jag chans på dig"- pojkvän, hette Andreas. Men vi pussades aldrig, vi kramades en gång! Men sen gjorde han slut med mig, och då fick jag ett halsband.
Sen, den första killen som jag trodde jag faktiskt var kär i och inte bara förälskad i, var min bästa kompis ex... ( Jag vet, jag är en fantastik bra kompis) Men han var inte så mogen, eller snäll för den delen heller. Vi slutade att ses, för han träffade en annan tjej samtidigt. Som han sedan blev tillsammans med några dagar senare...
Sen har man småförälskat sig i en rad olika pojkar. Fram till den dagen då jag träffade en man.
Han var jag kär i. På riktigt. Men inte fattade jag det förän det var försent. Men han var jätteelak mot mig. Samtidigt som han var snäll. Men han var dum i huvudet, och tack och lov att jag träffade honom. Annars hade jag aldrig lärt mig nåt om livet och kärleken. Men honom älskade jag faktiskt till och med. Så långt gick det. Men sedan var det bye bye utan förvarning.
Nu däremot, så är jag störtkär! I världens snällaste människa. En kille som jag alltid innerst inne har gått runt och suktat efter i tre år. Sedan vann jag hans hjärta, då jag faktiskt visade och vågade ta steget! Lyckligare kan ingen vara, eller? Tror inte det. Jens är världens finaste. Punkt slut!