I min vindsvåning med utsikt över den dystra delen av paris, solen ska skimmra in genom fönstret och jag ska sitta där på golvet med mitt blona hår uppsatt i en slarvig toffs. Jag ska sitta där, med min LP-spelare och den skivan med den franska sången ska gå på repeate. Medan jag sitter där i vitt linne, trosor och min slarviga toffs, ouppackade kartonger och osorterade LP-skivor runt om mig. Med en cigarett i ena handen och min svarta kulspetspenna i den andra, ska jag skriva poesi i min nyinköpta skrivbok med guldomslag. Sedan ska det ringa i telefonen som jag kopplade in för nån timme sedan. Jag ska svara och en djup mansröst ska svara på mitt hallå med "Hej, var har du tagit vägen?". Jag ska slänga på luren förskräckt. Ställa mig vid fönstret. Luta mig framåt mot fönsterbänken. Andas snabbt. Tända en ny cigarett. LP-skivan har hakat upp sig. Jag byter skiva. Och det som spelas på repeate är min We Are Scientists-skiva som jag köpte för 5 år sedan. Sedan blir jag lugn igen och sätter mig på golvet för att fortsätta skriva i min guldbok. Ännu mer inspiration till poesin. Och allt sker i min vindsvåning i Paris.
Ja.