A is for Action

 

Det började i morse, jag satt på pendeln och en dam sökte förvirrat med blicken och jag antog att hon letade efter en sittplats. Men om man är en riktig stockholmare så frågar man inte om personer kan flytta sina väskor från sätet.
Jag sa till damen att hon säkert kunde sitta här, och tittade menande på tjejen som ägde väskan.
Tjejen spände ögonen och flyttade väskan och damen log stort med ett Tack!

 

Nästa.
På tunnelbanan sitter jag med en latte i ena handen och en mobil i den andra. En ung kvinna med långt stripigt hår och bennig i både ansikte och kropp, frågar folk på den renaste svenskan (ja stockholmare är rasister och därför är det viktigt att tillägga dialekten.) om någon hade några kronor så att hon kunde köpa nåt att äta.
När en person kommer fram så här i tunnelbanan så tittar inte ens Stockholmare på personen som frågar. De låtsas som att det inte står nån där, eller att de är JÄTTEINTRESSERADE av den mörka tunneln utanför fönstret. Jag tittar alltid dem i ögonen och svarar oftast med ett litet "tyvärr". Vad som helst, bara möt dom med blicken!!
Denna gång, hände samma sak. INGEN tittade ens upp men jag som hade hundra grejer i händerna och spelade Jewel Blitz - tittade upp på kvinnan i 30års åldern och sa "Självklart!!" Jag gav henne alla småmynt jag hade.
- För helt ärligt, vad ska jag med dom till? Jag handlar alltid med kort. Jag kommer aldrig att jämna ut nån summa med dem heller. För om jag har kontanter så tar jag ändå sedlarna i alla fall.

Och folk tänker "ääh hon kommer inte köpa mat, hon kommer köpa alkohol eller heroin" Men tänk om hon inte gör det? tänk om hon faktiskt ska köpa ett äpple? Och om hon nu köper en öl för de där 10 kronorna - vad fan gör det? Du själv spenderar ju hundratals kronor i månaden på samma sak?

 

Nästa.
Jag hjälpte ett besökande äldre par att hitta rätt i området där jag bor, jag t.o.m. visade dom vägen i spöregnet. Vet ni vad? Dom blev så otroligt glada för en sån liten sak.