A is for Action

Jag har blivit uppsagd från mitt jobb pga arbetsbrist som det så fint heter. Det som kommer hända är att hela lagerverksamheten som jag jobbat inom kommer att flyttas över till ett annat företag. Jag är sjukt ledsen över detta då jag jobbat hos dem under två år. Känns otroligt tungt.

 

Imorgon har jag min sista dag och det känns rent ut sagt förjävligt. Denna vecka som gått har varit skittung. Har verkligen tvingat mig upp ur sängen varje morgon. Känner mig helt förstörd och veckan har gått alldeles för långsamt, känns som att det var flera veckor sen jag var ledig..

 

Jag vet att jag inte kommer att ha några problem med att hitta ett nytt jobb. Jag har mycket erfarenhet inom arbetslivet för att vara så pass ung som jag är. Och denna merit är den finaste av dem alla. Det är inte många 20-åringar som har haft fast heltidstjänst i två år. Och det ansvar som jag haft över hela avdelningen och även personalen. Jag har dessutom alltid fått de jobb som jag kommit på intervju till. Så mitt självförtroende är fortfarande uppe. Men det jobbiga är bara att börja om från början igen, när man har kommit så högt upp på "karriärstegen".

Tar fram till februari en "långledighet" sen kommer jag sätta igång med jobbsök igen.

 

Vill bara notera en sak ang. hur de flesta verkar tro att jag har det så lätt hela tiden. Ni ska veta att jag har kämpat arslet av mig för att få det jag vill ha och nå de mål jag vill nå. Inget är lätt för mig, jag kanske bara får det att se lätt ut. Men jag har kämpat och svalt min stolthet i vissa fall, bara för att få det jag vill ha.

Jag kan ta några exempel;
1. När jag bodde i Härnösand ville jag så fort jag hade chansen, att flytta ner till stockholm. För i en liten stad i norrland kan man inte bli något stort, tänkte jag. Så jag sket i allt som hade med SYVO att göra och sökte alla skolor med teaterinriktning jag fick (och även de jag inte fick) Jag t.o.m sov hos min s.k pappa. Tyckte det var skitjobbigt, men det skulle löna sig tänkte jag. Och det gjorde det! Hamnade på den bästa skolan jag kunnat tänka mig.

 

2. När jag tog studenten så bodde jag fortfarande i Norrtälje, vilket jag tyckte sög eftersom att alla jag kände bodde i Sthlm. Så när jag hade någon vecka kvar av mitt sommarjobb så började jag söka massa jobb i sthlm. Jag fick alla jobb jag sökte, vilket resulterade i att jag hade 4 jobb samtidigt. Och ändå fick jag knappt ihop till hyran. Och om det inte är att kämpa ..?

 

3. Jag blev anställd av mitt nuvarande jobb och fick efter ett halvår heltidstjänst och fast anställning. Jag "träffade" Jens (hade försökt samla mod i 3 år för att ens prata med honom utan att skita på mig av skräck) , efter ett tag hade vi turen att få en egen lägenhet. Och det har varit upp och ned på min arbetsplats då jag hade alldeles för mycket att göra för att vara ensam. Men ändå kämpar jag på. För att jag vet att i slutändan så lönar det sig. Allt sker av en orsak.

 

Inget är lätt! Ibland kan det även för mig vara svårt att ens ställa mig och bre smör på en mackjävel för att jag är så sjukt utmattad mentalt & fysiskt.