A is for Action

Kanske är det så att 2014 är det året då vi vänder på steken?

Kanske är det så att 2014 är mitt år?

Som det ser ut nu, så är svaret; Ja!

 

2013 var ett av det jobbigaste året jag varit med om.

Men Angelica, överdriver du inte lite nu?

Jo, det är klart jag gör det, men ni känner väl mig?

Det jag menar är att jag hade mer sorg än lycka i det. Självklart hände det bra saker också.

Jag slutade helt att tänka på mig själv och levde inte alls det livet jag ville leva. Slutade vara mig själv och gjorde allt för att rymma från verkligheten. Ryckte på axlarna och hade en mask på ansiktet som det stod "allt är perfekt" på.

Mot slutet av året börjar jag att plugga igen. Studerar det som jag vill ägna mitt liv åt. Träffar en person som vänder upp och ner på hela mitt liv. Får mig att inse vem jag egentligen är. Den jag var förut men hade tappat bort på vägen. Glada, spontana Angelica som inte oroar sig, för allt ordnar sig, allt löser sig och allt sker av en orsak.

Jag vaknar upp och tar slut på allt som är dåligt för mig. Varför ska jag leva i en vardag som jag mår dåligt av? Varför ska jag leva i en vardag där jag inte kan vara Jag? Varför ska jag leva mitt liv genom någon annans?

 

Jag började året med en stor lättnad. Jag fattade vad jag hade gjort. Jag kände mig lycklig.

Sakta men säkert börjar allt klarna upp. Börjar bitarna falla på plats. Snart är jag där jag velat vara så länge.

Det känns bra. Det känns tryggt. Det känns befriande.

Därför tror jag att 2014 är mitt år.