Det här är min verklighet.

Jag är 23 år och kvinna.
Jag har slutfört gymnasiet med ett snittbetyg - VG i alla ämnen.
Jag har 4 års arbetslivserfarenhet.
Jag har ett förstahandskontrakt på min lägenhet.
Jag har en god relation till min familj och vänner. Jag har t.o.m. en pojkvän.
 
Visst låter det bra?
Men ett litet problem bara - Jag har inget jobb.
Och eftersom att jag inte har något jobb, så har jag inga pengar. Vad händer då?
 
Jo..
 
Du måste skriva in dig hos Arbetsförmedlingen. Men det är inte säkert att du får någon Akassa, för du var ju så dum som valde att studera ett år istället för att jobba.
Du har inte råd att betala din hyra eller några som helst andra räkningar. Du har inte mat i kylen. Du måste då kontakta Soc.
Soc kommer att ha som första prio för dig att hitta ett jobb. Du blir placerad på något som kallas jobbtorg. Låter jättebra, du kommer att få en jobbcoach som hjälper dig, stöttar dig och ger dig positiv energi. Du kommer även att få hjälp av matchare som ska hjälpa dig lite extra med att hitta jobb. Du kommer att sitta varje dag på bestämd tid att söka jobb framför deras datorer som de har. Du får rutiner och rutiner är bra för dig.
 
Du får komma på intervju - men tyvärr, den personen vi valde hade en utbildning som du inte hade och som vi inte heller skrev i annonsen - men det kunde du väl fattat själv.
Du läser annonser där det man måste vara snygg för att få tjänsten, ja att du är duktig och har erfarenhet är väl också ett plus. (obs! jobbet är ett vanligt kontorsjobb) Du söker dessutom samma jobb som din pojkvän som inte alls har samma arbetslivserfarenhet som du, men han får jobbet. Du får inte ens komma på intervju.
 
Du fortsätter kämpa på. Det går bra, det ordnar sig. Det är ingen fara, jag är bra. Kom igen.
TILLS DEN DAGEN då du får höra, genom att tjuvlyssna, att dom som är placerade på detta "jobbtorg" (enligt dem som jobbar där) är på det här viset:
  • Dom tror att dom kan bli skådespelare
  • Dom är inte svenskar
  • Dom har ingen gymnasieutbildning
  • Dom är killar
  • Dom tror att man kan ligga hemma och lata sig och tror att man får jobb ändå
  • Dom är kriminella
  • Dom är lata
  • Dom är unga.
  • Lata
  • Tonåringar, du vet.
  • Lata
Så sitter jag där. Är inte lat. Har gymnasieutbildning, är tjej, har aldrig gjort något kriminellt (inte ens snattat), är inte en lat tonåring.
Men jag är ung. Och jag tror att jag ska bil skådespelerska.
Men det är inte därför jag är där.
Jag är där för att jag inte har ett öre på kontot. Jag har BARA haft otur.
 
Så jag ber om hjälp. Ber om stöd. Men jag får bara tillbaka att jag är en typisk lat tonåring och jag kan inte få en särbehandling.
 
Men allt jag ber om är lite respekt. Att bli behandlad som en människa, inte ett djur.